Min andra familj.
Det finns sex personer i min närvaro som jag inte kan beskriva hur mycket jag älskar. Löns inte ens att försöka för orden räcker inte till. Det känns alltid som att jag blir kär om och om igen när jag träffar er, när jag får vara i er närhet. För med er blir jag lyckligt. När jag får kramas med er. När jag bara får se er. Utan er skulle mitt liv vara svart och vitt. När jag skriver detta känns det som jag sitter i mitt rum som liten och skriver som man gjorde när man var tio år gammal och trodde att allting hängde på att man, tillsammans med bästa kompisen, bestämde att döden skulle skilja en åt, men med er så menar jag det. Jag vill inget hellre än att se er skaffa barn, gifta er och alla dom saker man gör i livet. Uppleva allt fint och även allt illa. Ni tre tjejer vill jag även ska vara mina tärnor när jag gifter mig och alla tillsammans gudmor till mina framtida barn.
Min kärlek till dessa personer är så stor att den är helt omöjlig att beskriva. Finns ingenting jag någonsin skulle byta bort er mot. Jag älskar er av hela mitt hjärta och jag gör vad som helst för er. Ni är det bästa som finns. Tack för att ni förgyller mina dagar, rycker upp mig ur soffan när jag bara vill ligga där och tycka synd om mig själv. Ibland skulle man kunna säga att ni hjälper mig andas och lätta på hjärtat. Tack för att ni finns och vill spendera dagar med mig, även fast det blir mer sällan nu för tiden än när man inte hade allt det här andra som jobb och träningar sju dagar i veckan. Tack!